varför vill aldrig, eller iallafall oftast, huvudet och hjärtat samma sak. varför ska man gömma vad man vill säga och följa sitt huvud? varför kan man inte bara gå på känsla?
jag är inte van vid detta....att jag måste tänka. I'm not a thinker I'm a do'er.
mitt hjärta säger skit i alla regler och oskrivna regler: go for it! men huvudet och allt annat runt mig säger till mig att vara resonlig och inte rusa in i saker jag kommer ångra. jag måste lära mig att lägga band på mig själv och ha distans till saker och ting. jag fäster mig lätt vid saker, men går det inte som jag vill lägger jag det på en hög bakom mig och går vidare, själv.
jag är van vid att gå i trappor. att se mitt mål, att fortsätta gå och nå det, och efter det är det slätt tills jag möter en ny och går upp för den. just nu har jag hamnat på fel sida av rulltrappan, den går neråt och jag går uppåt. antingen åker jag med den eller så rusar jag upp och tar vad jag vill ha. just nu vet jag inte svaret.....frågan är ska jag följa rulltrappan eller ta mig dit jag vill?
trappor har ingen egen vilja du kan gå både upp och ner från samma, men rulltrappor är på väg någonstans och jag undrar vart den kommer ta mig....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar