även om allt är halvkaotiskt runt mig, med människor i min omgivning som har det jobbigt, allt går inte som jag tänkt mig, så känns jag unstoppable. allt rinner av mig, ingenting fäster.
jag har längtat efter att komma till det skedet av mitt liv då jag bara känner lycka och när motgångar blir tagna som en klackspark och jag förstår att världen inte kommer att gå under. mina misstag och motgångar är inte så farliga som jag hela tiden trott. vad alla andra tycker spelar inte så stor roll, för jag har ett fantastiskt support i min familj och mina underbara vänner. de vänner som finns där även fast jag oftast jag gör mitt liv mycket mer komplicerat än vad det kunnat vara, för att jag blir aldrig nöjd....
jag har inte bott helt fast i sverige på fem år och ändå kunna åka dit och känna att jag har ett liv, ett hem som väntar på mig där känns underbart. jag skapar hem och liv vart jag kommer.
jag kastar mig ut. jag vet inte vad som finns där jag landar och just nu känns det som hela charmen. jag vill inte veta, det blir mer spännande så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar