livet i London

äntligen flyttat in i mitt egna rum, inte för att jag hade det dåligt hos min fina vän men det känns bara så skönt att ha sitt egna. att välja att vara social eller om man haft en skit dag springa upp för trapporna (jag bor på 2a våningen) stänga dörren och bara vara för sig själv en stund. jag har bara bott här i två dagar men jag känner mig så hemmastadd, jag stormtrivs. alla är så snälla och trevliga. de får mig att känna mig som hemma. de är intresserade och genuint sociala och öppna människor. det är i ett sådant hus man vill bo i och jag hör gång på gång att jag är lyckligt lottad med att hittat ett sånt bra hus.

det känns som om jag lever lite i en saga och jag undrar bara redan nu hur allt kommer va om några veckor. när all "wow" faktor har lagt sig och det blir vardag. hur kommer allt kännas då?