Sunkiga kläder utan glans

Det borde inte få finnas dagar då man inte känner sig fabolous och helt drop dead gorgeous. Men ändå sitter man här med håret på ändan, finne på näsan, en gammal stor urtvättad t-shirt som skulle ha slängts för hundra år sen, påsar under ögonen som en gammal hagga och med ett tungt huvud och feberyra i hela kroppen. Varför finns dessa meningslösa dagar? Dagar då man är grå.

Då finns det bara två alternativ antingen så gräver man ner sig i den djupaste jä*la hålan eller så tar man den kortaste klänningen med den djupaste urringningen så att pensionärerna på Ica tappar hakan av förfäran. Att småpojkarna inte kan sluta glo och småbarns papporna inte vet vart de ska fästa blicken. För mig blir det nog inte nåt utav dessa alternativ, men ett påklistrat leende gör ändå tillslut att man blir smittad.

Så länge bjuder jag på en bild från en utav mina Glansdagar