torsdag 19 april 2012

"...grå tunga moln ser jag på min himmel, min himmel som är grå..."

den låten, med min omskrivning, borde vara Englands nationalsång.

en seg dag som denna när man bara känner sig trött och det man jobbar med är allmänt tråkigt, och det enda man längtar efter är att få gå hem. man tittar ut genom det lilla kontors fönstret och vad ser man? antingen så är det regn eller bara grått. grått, grått och grått. väderleken ser inte ut att förändras över de kommande dagarna heller.

tur är väl det att man vill gå hem. att allt annat runt omkring blomstrar. om bara mitt inre kunde spricka igenom och skänka sol. om bara mina fjärilar i magen och leende i själen kunde sprida sig över mitt ansikte när jag går genom den gråa staden. jag ler iallafall, ibland. jag ler när jag sover, jag ler i smyg. när man ler i sömnen, då är man lycklig. det leendet är aldrig krystat eller falskt. det är äkta. därför ler jag i sömnen, för jag är lycklig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Härligt härligt med leeende läppar.Här är med grått och tråkigt väder och väldigt kallt.
Vi har precis varit och besökt farfar,han är piggare och var uppe och gick lite,men dröjer nog ett tag till innan han är hemma igen.
Hoppas snart solen lyser upp allt hos er ,nu när du snart får Sverige besök.kram