tröttheten börjar bli väldigt påtaglig och det känns underbart att jag kan börja se ljuset. veckorna sen hemfärden från vietnam har varit hemska. skolarbeten och tentor har avlöst varandra om och om igen. det tär på kroppen. stressen är påtaglig och det känns. dagen hade redan en dålig start. där allt gick fel och kroppen följer inte mitt huvud. jag kunde knappt ana att dagen kunde bli värre. kommer till skolan och jag får problem. det var droppen. hela kroppen skakar och jag visste inte om jag skulle explodera eller om jag bara skulle sätta mig ner och lipa. jag valde inget av det. min stress ska inte gå ut över någon annan. jag är så oerhört besviken.
på lördag ligger jag här. längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar