varför varför varför?

åh vilken röra (som alltid!)

man har verkligen otur när alla i din närhet konstaterar att sådan saker bara händer mig.

jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

nu skulle jag har varit på en känd nattklubb i Prag och sedan sova på fint hotell med en fin vän.

MEN här sitter jag i mina mjukisbyxor och skriver skolrapport istället.

och konstaterar än en gång att holland gör mig trött och att min otur liknar numera klichés

efter störningar på spåret lämnar inga tåg stationen och personalen rekommenderar mig att ta bussen

men när jag sedan suttit där i 10min blir informerad att detta är långsammare än vilket annat alternativ! efter att ha sprungit på ett tåg i rullning
och lyckats hinna med en transfer buss till den lilla flygplatsen

står där en väldigt osamarbetsvillig anställd med 0 intresse att hjälpa.

Kundservice? NEJ

efter att se mitt flygplan lyfta tar jag mitt rosa handbagage och sätter mig på tåget hem igen.

holland du gör mig trött!

imorgon ska jag bara flyga iväg, för man kan väl inte ha otur 2 dagar i rad?

"knock on wood"

helgens guide

imorgon imorgon imorgon

galet.galet.

galnaste kvällen på länge med mina fina tjejer. en kväll jag sent kommer glömma!

efter all stress med tentor, praktik och all annan drama var detta precis vad jag behövde.

 en del utav våran Teneriffa dans, haha! (efter detta fick vi tydligen både publik och dans kompisar!)

en paus i tentaplugget

det har varit väldigt mycket plugg och lite fritid men så är det väl när man är student.

har det inte varit plugg har det varit mycket komplikationer och fix här hemma.

veckorna går så snabbt att jag inte ens hinner med.

imorgon skriver jag min sista tenta innan det är dags för höstlov. höstlov?

känns ju som om sommaren just slutade och nu är vi redan halvvägs mot jul.

jag och min inneboende ger varandra pluggstöd och det känns skönt att har någon vid sig

och som förstår mig så bra att vi inte behöver prata. efter snart tre veckor i denna lilla lägenhet har vi börjat vänja oss vid varandras närvaro och vanor.

efter några intesiva dagar med bara pluggkompisar runt sig var det rättså skönt när fröken Van der Post kom över för middag. att bara få prata om någonting annat än bara plugg....haha att även få skvallra lite och bara störa oss över knäppa saker som våra sambos gör.

tiden bara sprang iväg och det var med ett leende på läpparna jag satte mig ner i soffan med en stor kaffe. jag har så mycket att se framemot, att jag ska försöka njuta

Love Manuela

vill tipsa om Manuela på bloggen passion4baking.com

bjuder på bilder från hennes Rosa Bandet tårta

bilder från passion4baking.com

springa i motvind

ingenting går som jag vill just nu och jag orkar inte hoppas mer.

allt känns utom min kontroll och jag vill bete mig som ett småbarn och lägga mig på golvet och skrika, sparka och tycka livet är orättvist. varför funkar inte sådant nu?

varför kan inte mamma eller pappa plocka upp mig skrikandes, torka mina tårar och förklara varför man inte alltid kan få vad man vill och sedan erbjuda något som var bättre än det man ville ha från början.

nu måste man plocka upp sig själv. tro på sig själv.

detta känns omöjligt just nu.

allt känns omöjligt just nu.

jag vill ingenting just nu.

jag vill vara ett barn igen, så man inte behöver mötas utav verkligen.



fantisera

jag känner mig som ett barn igen när jag på kvällen ligger och fantiserar om vad som kommer hända.

vad som kommer ske i mitt liv.

jag är inte van vid att vara så här stilla och jag känner att det kryper i kroppen på mig.

jag vill röra på mig, göra något nytt. jag är rastlös.

ett kapitel har kommit halvvägs och jag vill börja på ett nytt.

man ska ju inte lämna saker ogjorda för det kommer man ångra senare.

men åh! jag känner att jag står så still.

något måste göras, nya projekt måste startas, ett nytt kapitel måste öppnas.



bokens öde

imorgon ska jag debattera och diskutera om bokens tid nu är över. smart-phones och internet kommer ta över och böckernas tid är slut. svårt när jag är en utav de personer som verkligen uppskattar en bok och känner ett måste utav att ha just en bok att hålla i när jag ska läsa.

 varken en kendal eller iPad kan ta ifrån den känslan av att ha en riktig bok i mina händer. värken man får i sina armar när man i sängen måste ligga och hålla upp boken så man kan läsa orden.

 boken som med en duns väcker en när man slumrat till. sidorna som måste bläddras och känslan utav att bläddra den sista sidan och inser att den är slut.

skrämmande och läsa alla atriklar och undersökningar som allt pekar på att bokens öde är mörkt.imorgon ska jag tala emot allt detta och övertyga att internet och mobiltelefoner överträffar boken.

Kommer boken försvinna?