husgäst

denna veckan känns tung väldigt tungt. inget känns som vanligt och allt är upp och ner. min bubbla har spruckit och jag sitter förvirrat och plockar upp de vassa bitarna. det är så mycket måsten i mitt huvud. så mycket jag vill men inte kan. man borde väl njuta utav student tiden. just nu längtar jag tills den är över. att jag kan lägga undan alla mina böcker, block och formler. börja mitt "vuxna"-liv. det känns som att tiden bara står still och att jag bara står här och trampar. allas liv rusar förbi och utvecklas medans mitt sitter fast i ett hårt klister.

 jag vill göra allt jag drömmer om och slippa tänka på att jag är student och borde leva som en. jag drömmer om semester, men sitter inne och skriver på en skolrapport. jag drömmer om god mat och fina viner medan verkligheten är energy dryck och nudlar. jag drömmer om mina nära kära som är längre bort än vad jag vill. det är dessa gråa dagar som man behöver en push och support. men jag har ju iallafall fått tillbaka en fin vän på "hemma plan". närmare än någonsin, nämligen i mitt vardagsrum.

gjort är gjort

uppladdning inför dagens lopp. inte kul att äta pasta 8 på morgonen

dags för start och jag var väldigt nervöst. skakig i bena och händer. vet inte om det var nervositet eller för de tre redbulls jag precis druckit

målgång på 28,50 och på plats 715 utav 2058. inte allt för illa

 dags för halvmarathon. utav över 900 som anmält sig var det endast 738 som kom i mål. perfekt väder för åskådare men för löparna är 27+ alldeles för varmt och man såg att många hade svårt för värmen

halvvägs var det tid för dricka och en snabbt torka av sig

sambon sprang in på 2h 14min. SUPER! med tanke på hur fruktansvärt varmt det var.

vi avslutade kvällen på en filt i parken tillsammans med en gammal vän. gissa om det var svårt att ta sig upp från sängen imorse. vad ska vi hitta på nästa år....?

sena kvällar och idétorka

sitter med en salig röra av papper och böcker. försöker få klarhet i mina tankar och idéer. för trötthetens skull satte jag på en kopp kaffe till mig själv. sitta vid datorn i mörkret kan annars vara rättså mysigt, men just nu känns det tugnt. måste måste skriva. åh det är ju så svårt när man har idétorka. tror inte att argumentativa texter är min grej, eller iallafall inte vid denna tidpunkten.

mål i sikte

jag vet inte om det är det underbara vädret (26 grader och sol) eller en weekend utav pepptalk med en fin vän som har gjort att jag känner mig mer motiverad än någonsin. fokus är hittat och jag vill göra klart allt arbeta alla läxor och göra det till perfektion. jag får väl passa på att göra så mycket jag kan nu innan det försvinner igen. ibland behöver man bara en push i rätt riktigt och stöd från fina vänner. underlättar att prata med de andra som känner sig lika ofokuserade och stressade som en själv. man ger varandra support. gjorde ju även saken bättre att program jag vill plugga mitt sista år har en begränsad intagning och de med högst betyg blir antagna. challenge accepted!

shiiit va härligt

äntligen äntligen äntligen.

man blir bara så glad när man ser hur all hård träning faktiskt lönar sig

jag har äntligen nåt mitt mål och det känns så skönt att säga

att jag ikväll har sprungit min 6km runda på 29min

tänk att för bara 2veckor sedan sprang jag exakt samma runda på 35min

tänk vad 6min kan gör mig glad



en dag i parken

denna veckan har börjat underbart. varje dag har det varit mellan 20-25 grader och att det i helgen blir oktober känns väldigt långt borta. sommaren har äntligen kommit. plugget har nu satt igång på riktigt och vi alla börjar bli mer upptagna, men ibland behöver man en paus för att kunna fortsätta. idag efter skolan blev det en tur till parken. på en retro mönstrad filt med fotbollsspelande och jonglerade vänner satt vi där och pratade om allt och ingenting. precis vad som kan behövas ibland. ett försök till att lära mig spela gitarr påbörjades men gavs upp rätt så snabbt. istället blev det volleyboll. volleyboll i parken en het dag var precis vad jag behövde för att få upp motivationen. härligt!

det börjar bli verklighet

på söndag kl 11 står jag tillsammans med säkerligen hundratals andra nervösa löpare och amatörer för att springa innerstadens 5km lopp. jag vet att 5km är ingenting och att man inte ens behöver träna för en sådan distans. det är en stor skillnad mellan att springa sena kvällar i industriområdet för mig själv och att springa fem ggr runt stora torg inför publik. jag tror nog att publiken och människorna skrämmer mig mer än själva loppet. det blir ännu en sak att checka av över saker jag har gjort. nästa år blir det kanske milen.....